Jag - en hjälte, men kanske framför allt, en fängslande konversatör..
"Art is anything you can get away with."
-Andy Warhol
En gång var jag på skogspromenad med mina vänner Ulrika och Johanna.
Som vanligt när man befinner sig i bushen går någon in i ett djupt paranoidt tillstånd där man föreställer sig att en björn kommer äta en till förrätt.
Jenny kliver fram och erbjuder att offra sig.
Jag berättar om min plan att, likt en bit oxfilé, slänga mig framför björnen (rekommendera salt, peppar och kanske lite kapris) så att de andra kan springa till säkerhet.
Heroiskt och osjälviskt, inte sant?
En tyst stund för att begrunda mitt mod följer.
Sen avbryter Johanna tystnaden med:
"Ja.. Fast, det som egentligen skulle hända är ju att vi skulle fly och sen när vi kom tillbaka två timmar senare skulle du och björnen sitta och umgås."
För sådär är det ju ibland.
Ibland måste man avbryta hjältemodig uppoffring för att istället konversera med en björn, över en kvist blåbär eller två.
Little did she know..
Av lömskans lögn och listens lek.
Öppna helvetets café
för här kommer en djävul te.
-Claes Ericsson, Hajen som visste för mycket.
Jag har stressat en del på senaste tiden, inte hunnit sova, äta, duscha, maila och andra livsviktiga saker.
Jag skriver om detta bara för att det är viktigt att ni vet det inför vad jag egentligen tänkt berätta.
Här om kvällen tyckte jag att jag arbetat tillräckligt bra för att förtjäna att äta middag.
Jag sittter i min soffa, tittar på dålig TV och slänger i mig en macka.
Plötsligt hör jag en dov mansröst som säger " Trettionio".
Märkligt. Måste inbillat mig.
Men sen hör jag det igen "Tjugosju."
Jag stänger av TV:n . Hör ingenting. Jag ställer mig i sängen och lyssnar i luftintaget.
"En till fiskmås?" tänker jag..... En räknande fiskmås.
Sen hör jag alldeles tydligt, nära fast långt borta, samma mansröst "Tjugofem."
Den räknar ner.
Men till vad? Och varifrån kommer den?
Jag har blivit galen. Tveklöst.
Jag är Harold Crick i Stranger than fiction. Jag hör en berättarröst i mtt huvud. Som räknar ner.
Vad händer när vi kommer till noll? Borde jag ringa alla jag älskar?
Och det var såhär jag lärde mig att man spelar bilbingo på parkeringen precis bakom mitt hus...
Fåglar
"Who is this God-person everyone fears?"
-Janitor, Scrubs
Igårkväll satt jag i min soffa, minding my own business, när jag plötsligt hör en apa i mitt ventilationssystem..
” Vänta..Va?” Ja, det var precis vad jag också tänkte.
Jag tog mitt förnuft till fånga (efter längre tid än jag vill erkänna) och tittade ut genom fönstret.
Där satt en fiskmås. Märkligt! (Inte lika märkligt som en apa i väggen, men fortfarande märkligt i och med att jag bor mitt i landet, långt ifrån ett hav.)
Fiskmåsar är väl havsfåglar, eller?
Morgonen därpå vaknar jag av ett brus av ljud. Utanför fönstret cirklar nu 20 fiskmåsar och lika många av deras vänner, skrattmåsarna.
Har jag i sömnen vandrat till närmsta kust? Har havet kommit närmare? Vad satan är det som händer??
Jag förstår ingenting.
För säkerhets skull tänker jag sova med flytväst i natt, i så fall havet kommer ännu närmare.
Rädda det som räddas kan!
Undergången - Plantorna- Sambandet
- Rudolf Andersson, Sunes sommar
Jag har precis sett en film.....
"The happening" heter den. Se inte den. Den var inte speciellt bra.
Men.
Den här filmen handlar om att jordens växter blir arga och släpper ut kemikalier för att döda alla människor.
Javisst. Okej.
Jag känner någonstans att om mänskligheten ska utplånas så borde det ju vara såhär det händer - på ett ovanligt töntigt sätt.
Och ni vet: Vi dödar jorden - jorden dödar oss. Poetiskt, inte sant?
Jag uppskattar ödesironi.
Men det går inte att göra en dramatisk film av det -oavsett hur många som dör, hör man hela tiden i bakhuvudet:
"Neeej! Min begonia försöker strypa mig!!"
Man skrattar, man gråter, man går vidare
"Min Morbror Ingenjören" och andra kända verk.
"You can't get a cup of tea big enough or a book long enough to suit me."
- C. S. Lewis
En annan fundering som är värd att fundera på
(och kan bli otroligt förvirrande beroende på hur långt man drar det) är:
Hur hade livet sett ut om jag var någon annan? Om jag levde någon annans liv?
Reflektionerna sträcker sig längre än så; Tänk om någon annan hade varit någon annan?..
Ja alltså, tänk om Ernst Kirchsteiger hade levt Karl Bildts liv och vice versa?
Eller tänk om jag hade varit C.S Lewis..!
Då hade min första bok hetat ”Min morbror ingenjören.”
Förmodligen hade den inte handlat så mycket om en garderob och onda häxor, utan mer om västkusten och italienska ingenjörer…
Personligen hade jag tyckt att det var intressantare läsning.
Livet i sin helhet
"It's only after we've lost everything that we're free to do anything."
-Tyler Durden, Fight Club
Jag har insjuknat.
Det som är bra med att vara sjuk är att människor som Johanna ”Stig-Helmer” Jansson kommer över med en burk glass och tankar om thé.
Det andra som är bra är att man plötsligt får massor med tid att smsa med sin syster!
Tack vare det sistnämnda har jag nyligen fått veta hur hela mitt liv kommer utspela sig.
Sissyface har nämligen tillverkat mig på Sims och levt mitt liv bakom ryggen på mig.
Såhär ser det ut:
Jag kommer bo kvar i min studentlägenhet och efter en flyktig affär med en gift politiker gifta mig med en blond läkare som skrattar åt mina skämt och kan dansa.
Jag kommer kort härefter skriva två bästsäljande romaner och måla en tavla eller två!
Allt detta under tiden som jag är någon typ av folkvald kommunpolitiker.
I den sista etappen av mitt liv, flyttar jag till ett hus för att odla lagerträd och kratta löv.
Och det enda jag ser tillbaka på med ånger är den där gången jag råkade bränna lax när jag lagade mat.
Evolutionary Tactics
- Platon
Ibland brukar jag undra hur världen hade sett ut om människan utvecklats från ett annat djur än apan..
Föreställ er för ett ögonblick att vi spolar tillbaka evolutionen till precis innan en apa tänkte något i stil med:
"Men du, fan vad nice det skulle vara att sträcka lite på sig!"
Och låt oss anta att en gräshoppa hann tänka det först.
Vad liten världen hade varit..
Men vad högt vi hade hoppat. Ingen hade någonsin haft problem med att nå det som är överst på hyllan på Ica.
På krogen skulle man inte kunna ha någon musik på grund av det extremt högludda parningslätet... Ja, lite som nu alltså..
Och sen så är det ju det där med att svärma! I stor flock dra in över landet och förstöra/äta allting!....
Det är i och för sig också ganska precis som nu.
Vid närmare eftertanke hade förmodligen allt varit ungefär detsamma.
Barnen måste till nymfdagis. Vi måste äta, sova, titta på Grey's anatomy.
Jag föreställer mig dock att en ständig känsla av högsommar skulle infinna sig, förutom det (och det där med hyllorna) skulle livet förmodligen vara likadant.
Eller... vindruvorna hade nog varit billigare också.
Vad har jag egentligen tänkt
-Voltaire
Jag försöker skriva. Jag försöker komma på en enda tanke jag tänkt den senaste månaden och kan inte komma fram till någonting...
Varför är det så?
Har jag blivit kidnappat av utomjordningar? En intelligent, men märklig livsform från långt långt borta som behövde en lite för lång kvinna i 20årsåldern, som är allergisk mot kiwi och har jättetighta jeans..?
Och så hittade de mig! Någon som precis passade beskrivningen.
Måste varit fullkomligt oemotståndligt.
Inte varje dag man snubblar över någon som både har dålig blodtillförsel i låren OCH inte tål delikat luden frukt.
Vilken tillgång!
Jag hoppas att jag hjälpt dem att lösa mysterium, räddat en och annan bebis/larv/yngel/valp/kärna/(..barkbåt?), knäckt svårknäckta nötter
och kanske upprättat någon typ av demokrati - av bara farten.
Snart ska jag blogga igen, bara jag hinner tänka något!
Tack.
Cogito ergo sum
-Socrates
När jag var liten hade jag en låtsaskompis som hette Schweiz....
Nu vet jag att han inte finns.
Men, när jag tänker efter kan jag ju inte vara helt hundraprocentigt säker på att landet Schweiz faktiskt existerar..
För så är det att vara barn. Och att vara vuxen.
Man vet egentligen ingenting.
Mind games
- Franz Kafka
Jag tror att jag är en väldigt analog person.
Jag inbillar mig ofta att usb-minnet blir lite lite tyngre när jag precis lagt in en massa saker i det.
Min logik är i alla fall analog.
Jag undrar om jag skulle känna någon skillnad om jag la in en bild på en sten, eller en bild på en fjäder...
Alla dessa frågor som håller en vaken.
Citaten, del 5
Bro - När jag blir stor ska jag ha två fruar, en på söndagarna och en annan på alla andra dagar!
Jag - Vad ska du säga till söndagsfrun om att du är borta hela veckorna?
Broder: ...Förlåt.
Jag - Du kan bryta på ryska! Kan du vara från Ryssland?
Linda - .... Jag kan vara från dalarna?"
"Sverigedemokraterna vill inte stoppa all invandring, ’bara’ 90% .. Ja men visst, och sen kan vi bränna 90% av rasisterna så får vi se vad de tycker om siffran då!"
- Sis
"Mustascher är som uteliggare.. inte sexiga, men roliga!"
- Antonia
Lillebror störtar in till mig, han strålar av vansinnig glädje. I handen håller han, vad som för mig ser ut som silvertejp och en halv lattevisp. Han säger
"Jenny, jag har skapat a slapping-device!"
(Om hockeyspelare)
Paulina - Men varför har de likadana vattenflaskor? Tänk om de tar fel!
Jag - Det spelar nog inte så stor roll..
Paulina - Men då smittar de ju varandra.. Tänk om alla får vattkoppor.."
”Ska vi prata känslor?"
- Johanna . Som varandes nykterist tror hon att detta är vad som förväntas av en efter ett halvt glas vin
Sis - Let's hug more! :D
Jag - Let's not.
Jag - Vad brukar du tänka på för att få bra drömmar?
Bro - I don't dream..
Jag - Kafka hade det inte heller så roligt..
Sis - Nej men han luktade gott!
Jag- Jag är jättemätt, men jag skulle ändå vilja ha en liten eftermiddagskaka!
Sis - Jag åt en eftermiddagskaka.. och nu vill jag eftermiddagskräkas..
"Jag har ett fotografiskt minne!.. Eller.. Jag har ett minne av ett foto.”
- Bro
Pappa - Det är jag som bjuder på mat idag!
Jag - Nämen oj! Vad har du lagat?
Pappa-… Sås....
(Jenny och Lillasyster talar om hur man enklast gör slut med någon.)
"Med mig är det ju lätt! Bara att släpa ut mig genom dörren när jag sover.. Jag vaknar ju inte! Och sen lämna en post-it: ”Sorry.” Klart."
-Sis
Paulina - I have sleeping shorts!
Antonia - And I've got my pride...
(Lillasyster gör smoothies.)
Jag - Men varför fick jag svarta sugrör och du rosa?
Sis – Dem speglar våra själar...
"Det är därför jag aldrig kan bli den nya blondinbella. Jag är varken blond, rik eller intresserad av att blogga..”
-Sahar
(Antonia har precis förstått begreppet "opposable thumbs". Hon betraktar dem noggrant)
"Alltså, jag har inte uppskattat mina tummar...”
Lillasyster: Hon är allergisk mot gluten.
Fanny: Va, är hon allergisk mot krut??
(Johanna provar djupa stövlar)
”Min fot förlorar lokalsinnet i den här skon..”
-Johanna
”Kan vi inte konvertera till muslimanismen?”
-Ulrika
Sis- ditt täcke är för kort..
Bro- Och ditt liv är för långt.
(Vi spelar spel. Kategorin är ”världens mest hatade män”)
”DARTH WADER!”
-Sara Persson
Ung Rebell (Vilket, för övrigt, inte alls var så bra som jag förväntat mig..)
"We hope that, when the insects take over the world, they will remember with gratitude how we took them along on all our picnics."
-Bill Vaughan
Det finns så mycket som är viktigt här i världen, att komma i tid, att ha en hobby, att skölja bort tandkrämen från handfatet, att ha olivolja i allting.
Alla de här viktiga sakerna som dagligen växer fram, gör det så mycket enklare att vara rebellisk.(och på så sätt också så mycket svårare)
Förr i tiden var man tvungen att investera för att kunna "stick it to the man". Se ut som James Dean och köpa en skinnjacka, renovera en folkabuss och väntaväntavänta på att håret skulle växa sig långt.
Javisst, jag antar att man idag som 15åring kan smyga in på ICA och slänga upp en red bull på varubandet och försöka bibehålla den dryga looken medan kassörskan granskar en misstänksamt.
Men fortfarande, krävs ingen plan, ingen mening, ingen vision.
Jag tar nonchalant på mig mina tygskor, trots att det är femton minusgrader. Steker min zucchini i farligt otämjt, oekologiskt och alldeles vansinnigt animaliskt matfett..
Sen spenderar jag resten av dagen distraherad av tanken på hur enkelt det är att leva,
till och med när man försöker göra det svårt.
Något storslaget har inträffat
- August Strindberg
Hej hörrni..
Nu kommer det bli sådär personligt och obehagligt igen..
Jag ber om ursäkt, men jag kan inte låta bli.
Något fantastiskt har just hänt. Och jag måste berätta om det.
Det som har hänt mig är förmodligen det bästa som kan hända en människa in this time and age,
Det kan motsvara en academy award-utmärkelse, en OS-medalj, ett nobelpris...
Jag har nämligen fått - En egen fanpage på Facebook! (!!!!!!!!!)
Jag är rörd till tårar! Jag är gripen, jag är tagen, jag är skakad!
Nu kan jag dö i frid.
Och vem är människan som ligger bakom detta fantastiska?
Johanna Jansson, mina vänner. Johanna "Stig Helmer" Jansson.
Jag är henne evigt tacksam!
Såhär ser den ut:
https://www.facebook.com/pages/Jennys-ORD/259875474071316
Jag rekomenderar er alla att Gilla den! (Men det kan jag inte säga, för jag vill verka ödmjuk.)
Allmänna saker att vara rädd för (om du inte har egna).
-Emily Dickinson
Förr i tiden var man rädd för vampyrer och träsktroll och sånt.. Sen uppstod (till synes ur tomma intet) Amerika. -POFF-
Vampyrerna började sakta men säkert glittra och trollen blev bästisar med talande åsnor och skaffade familj.
Man kunde också vara rädd för böldpest och lite senare "the bomb"
Ännu tidigare än allt det här var man rädd för att trilla över jordens kant.
Nu är man rädd för admin istället och för att vaccinera sig.
Bara en iakttagelse.
Själv är jag rädd för nattfjärilar.
Och så en Stenmark.
Livet borde likväl ha lärt honom motsatsen."
-Nils Ferlin
